Ett filter över verkligheten; figurer form och färg. Så går jag igång med penslar och kopparplåt Världen tillhör oss alla. Medan andra bidrar med skönhet genom att formge sina trädgårdar, komponera musik eller föra sagor och kulturskatter vidare till sina barn, gör jag mina bilder. Så skapar vi verkligheten och delger varandra saker.


Och sålunda slipar vi på Universums gåvor, livets mer eller mindre ädla stenar.Formar och tar fram det nyttiga och vackra, så gott vi kan. Att krossa är nog aldrig särskilt bra förstås.En form, som får växa under omtanke och lyhördhet,blir förhoppningsvis en vacker,mognad form, vilket material vi än använder.

A filter over reality; figures, form and colour. That is how I begin with paint brushes and copper plates. The World belongs to us all. While others contribute beauty by designing gardens, composing music or by mediating fairy tales and cultural treasures to thir children, I make my pictures.
This is how we create reality and partake things with eachother. Thus we file away at the mysteries of the universum, the more or less noble gems of life. We shape and bring out what is usefull as best we can.


To crush is of course never very good. A shape, grown by caring and attentiveness, will hopefully turn into a beautifully matured shape, whichever material used.